Jenny Viktoria Hultman

när Maria ansåg att jag hade packat klar så promenerade vi till stationen
tågresan till väst gick 2 timmar fortare än planerat, då vi lyckades flörta med konduktören
väl i Göteborg träffade vi pappa
han bjöd på fika, på de café med kortast kö
sen begav vi oss till Saxofongatan och nattens sovplats för att lämna väskor
där mötte vi mamma, Honkan, Simon & Jennifer
sen spårvagn tillbaka till de centrala delarna för att snart infinna oss på Ullevi
bland 55tusen andra
när vi klev in på de som brukar vara fotbollsplanen så kom regnet
ett kort, tappert försök att hitta regnponschos men vi struntade i de och blev blöta ist
efter lite djgung så klev Madonna på scen strax efter halv 10
hon va väldigt liten!
det var först då som vi insåg att vi inte stod så nära scenen som vi först trodde!
ironiskt nog så var bästa låten en av Michael Jackssons
en fin hyllning och publiken jublade
när det stod Game Over på storbildsskärmarn så letade vi oss ut
efter x antal telefonsamtal lyckades vi sätta oss på samma spårvagn till lägenheten. trötta och kalla
måndagen bestod av frukost på ett café i en soffa. väldigt mysigt
sen splittrade vi på oss för lite stadsvandring och sen vidare till Liseberg
vi var opepp på att köa och fötterna värkte något fruktansvärt
Kanonen, Lisebergsbanan, Colorado & Radiobilarna fick sig ett åk iaf
sen vinkade vi hejdå till Göteborg för den här gången!

 

just nu glider jag bara omkring och njuter
solen skiner och jag har massa underbart folk omkring mig
antalet besökare i parken minskar varje dag, ganska skönt
man slipper leva ett så hektiskt och trevligt liv
vi hänger och är lyckliga ist

åttonde i åttonde
Elins sista dag
åkte ner till Borgs på kvällskvisten
där blev det paj + muffins till alla gulliga
vi satt nära varann, massage & pill i håret
fick även gosa lite i Amandas säng innan jag gav mig av hemåt
då jag upptäckte att jag hade punka på min cykel
platt som en pannkaka

 

idag bestämmde jag mig för att ta tag i mitt hårproblem
jag började dagen med att ringa till flera av stadens frisörer
efter som jag åter igen har flyttat till en liten stad så finner jag minst 10 frisörer här
dock vill ingen av dem klippa mig
och därför blir jag opepp!
ska jag verkligen klippa mig?

nu kan jag också skrivas upp på listan över gråtande-personer
när jag hade haft 3 jobbiga och några krångliga inom en väldigt kort tid så orkade jag inte mer
tycker inte om otrevliga människor!
tårarna fick säga hej till världen och Julias vattenmelon fick säga hej till min mage!
tack tjejer <3